torsdag 14 mars 2013

Ledsen och arg...

... och, kanske, en aning chockad var min Matte i går när hon kom hem efter jobbet. Själv hade jag haft en bra dag med promenad med Elina. Jag låg och filosoferade på mattan innanför ytterdörren när jag hörde Matte köra upp på vår garageuppfart. Jag blev så där glad som man blir när Mattar kommer hem. Men när jag tänker efter så blir jag nog nästan lika glad när min Elina, min Moster och min Tant Gull kommer och jag ska passa dom. Och sen har jag sån himla tur att det ibland kommer andra jättesnälla människor och hundar som jag ska passa.
Jo, jag var hur glad som helst när jag fick se Matte och hon var ju glad att se mig. Men jag märkte med en gång att det var nåt som inte stämde.... Vad är det som är fel, Matte?
Jo, när Matte åkte hem från jobbet så blev hon påkörd av en mötande bil. Den bilen kör med hög hastighet i mitten av vägen, Matte väjer undan men PANG !!, där gick den backspegeln åt hällskotta. Matte stannar bilen så fort som det går.... men ser då bara bakljusen på den bilen! Att hinna se regestreringsnummer var inte möjligt.
Bilföraren smet! Matte är ledsen för att människor inte vågar stå (köra bil) för vad de gör. Och arg för att hon nu måste laga och fixa och ordna reservbilar och allt sånt kostar.... typ tusenlappar! Så nu får jag ta hand om Matte extra mycket och försöka göra henne glad igen.

Nospussar från
BELLA

6 kommentarer:

  1. Stackars matte! Nu vet jag varför mattes bil står i garaget. Usch och fy! Dårar som inte stannar. De kan ju inte missat att de sa pang!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man undrar varför bilföraren hade bråttom därifrån?

      Radera
  2. Då förstår vi att matte var riktigt arg och irriterad för så gör man bara inte.
    Du får gosa riktigt mycket med matte nu för det behöver hon!
    Nog blir man glad när andra kommer men det är nått speciellt när just matte kommer!

    Nospuss

    SvaraRadera
  3. Näe, men vad är det vi läser? Hujeda mig för vilka människor det finns. Bara rena turen att inget "värre" hände. Förstår att din matte är både arg och ledsen, upplevelsen i sig är ju också obehaglig.
    Ta du hand om matte och gosa alldeles extra mycket.

    SvaraRadera
  4. Hundens & Kattens Dagbok!

    HUNDENS DAGBOK

    07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
    08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
    09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
    12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
    14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
    15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
    16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
    17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
    18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
    20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
    22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

    KATTENS DAGBOK

    783:e dagen i fångenskap…
    Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

    Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

    I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
    Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

    På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi‘. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

    De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

    Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
    Men jag kan vänta.

    Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…

    SvaraRadera
  5. Huamej vilket eländigt kattliv du har! Det är mycket diskriminering i det huset, förstår jag! Jag ska hålla alla tassar för att du ska få det lite drägligare ;)

    SvaraRadera