Jo, där fanns den söta lilla kattungen Flisen. Och morsk som jag är så spanade jag på honom och gav upp ett glädjeskall. Men Flisen, som inte har hunnit lära sig hundspråket än, missförstod mig. Han for iväg med en himla fart rätt upp i ett träd! Där satt han, stackarn, och darrade. Matte var väl si sådär glad över mitt tilltag.
Nåväl, Lillflisen tordes komma ner igen då han förstod att jag är världens snällaste lilla hund (och att Matte höll i kopplet.)
Vi gick iväg på en väg som leder till en svampskog. Och rätt som det var mötte vi Molle. Han är en snäll beagle men lite väl het på gröten, enligt min smak, så jag fick hutat åt honom. Visst kan ni se hur snabb i vändningarna jag är?
"Här nånstans finns det kantareller!"
Och... JA, det gjorde det, typ 10 stycken. Han är duktig, människovalpen!
När vi kom tillbaka till bilen så upptäcker Matte att någon har lagt något på framrutan?!? Vad i all världen är det här? Jo, en hel påse med kantareller som ser så här fina ut när de ska till att rensas!
Vad kom dom ifrån? undrar ni nu.
Minns ni Molle? I andra ändan av kopplet finns en Hussefar, pappa och morfar. Och han kan sina svsmpskogar.
Tack så mycket!
Svampplockarhälsningar från
BELLA